MärtaAnnaLouise

Tänkte jag kunde göra lite enskilda inlägg om hästar som jag har varit skötare på. Jag börjar med Chile han var min första "riktiga" sköthäst. När jag var skötare stod han i privat stallet på ÖFKs anläggning. Han är ungefär 165cm i mankhöjd och väldigt snäll. Jag var kanske bara elva tolv år och kunde hämta in honom från hagen själv och spola ben etc. han var verkligen toppen. Ägaren, Johan, Studerade på universitet under den perioden och pluggade mycket så jag fick lära mig att ta mycket ansvar. UNgefär samtidigt så började fritidsledaren på ridskolan, rida Chile de dagar som jag tog hand om honom (jag var fortfarande för liten och okunnig för att rida honom själv) och hon lät mig skritta fram och skritta av, jag fick göra det när Johan red också. Så småning om fick jag börja rida lite mer när dem var med och jag kommer så väl ihåg första gången jag fick galoppera. Det kändes som att flyga fram, hade aldrig ridit storhäst, han har ganksa långsam luftig galopp och jag kände mig så stolt för de flesta av mina kompisar såg på och nästan ingen av dem hade galopperat på storhäst förut.

En gång fick jag följa med fritidsledaren,Lisa, när hon skulle rida runt vår grönbana, och jag fick skritta och trava fram. Allt gick jättebra tills det kom en gammal puttrande motorcykel på vägen bredvid... Han började först att bocka och ända anledningen till att jag satt kvar var att jag lyckades få tag i en handfull man som jag kramphöll i. Efter några bock satte han iväg i sken mot stallet, Lisa försökte få honom att stannamen han kastade sig åt vänster och eftersom det var ett staket där drog jag tag i högertygeln varpå jag trillade av (hade nämligen ingen lust att galoppera rakt ut på gärdet på andra sidan staketet vilket mycket väl kunde ha hänt eftersom han är en bra hopphäst och staketet bara är ca. en meter högt). Landade på handleden som krossades, märkte dock inte det förens efter jag suttit upp på honom igen och skrittat några varv på stallplanen. Fallet resulterade i en bruten handled och en spricka i ett revben + några blåmärken. Kommer ihåg att det första jag sa efter jag trillat av var " Jävla häst! Nu kommer jag inte få vara med på hopplektionen imorgon, för mamma!" Vart jättesur för jag skulle få hoppa med min favorithäst. Kvällen spenderades på akuten där jag fick ett litet gips som jag fick gå runt med i fyra veckor.

Tråkigt nog så flyttade Johan och Chile precis när jag fick ta bort gipset men jag har träffat dem lite då och då när de varit och tränat eller tävlat igen här i Örebro.