Släpper en tår..
Ibland tror jag att det är bra att tänka på de hemska sakerna som händer för det är då man kommer ihåg hur bra man har det och att man ska ta vara på varje liten sekund av den tid man fått här på jorden. En av mina närmsta vänner eller snarare en "låtsas syster" dog i cancer och jag rkade inte vara där för henne när hon mådde som sämst. Det plågar mig fortfarande att tänka på det men jag måste ju leva vidare. Att varje dag gå förbi hennes fönster (ja hon var min granne) och undra om man ska se någon eller något röra sig där inne är faktiskt ganska bra tror jag. Det tvingar en att tänka på det och det gör en starkare att kunna övervinna den hemska känslan som ibland slår till när jag ser det där fönstret.
Något som har plågat mig ända sedan den dagen hon försvann var att hon aldrig fick chansen att se sista Harry Potter filmen. FÖr er låter det kanske underligt men för oss var det dödligt allvar. Jag har gått på alla premiärer (för utom en) och hon har varit med på många. Den första delen av sista filmen han vi se tillsammans och det är ett av mina sista minnen tillsammans med Emma men det är ett av många. Dagen då jag insåg att hon förmodligen inte skulle överleva var då min syster hade frågat henne om hon ville gå på sista premiären med oss men fick svaret "jag vet inte om jag lever då". Ärligt talat så kändes det som att allt hopp var ute då och man kan ju säga att det var det. När Emma låg på sjukhuset så brukade hon låna våra lyssnar cds med Harry Potter och hon lyssnade på dem om och om igen, jag vet inte hur många gånger som hennes mamma kom in och frågade "kan Emma låna nästa box nu?" och så började vi om från ettan igen. Många cd skivor kom bort under vägen bland annat de första två i den femte boxen men vi kom fram till att de var så dåliga så det gjorde ändå inget.
Minnet av Emma kommer leva kvar inte minst i just Harry Potter böckerna, filmerna och cd skivorna men också i våra hjärtan. Jag önskar bara att det inte skulle vara så jobbigt att förlora någon som man tyckte var en självklarhet, Emma och jag ringde inte till varandra varje dag eller sa att vi var bästa vänner men hon fanns alltid där oavsett vad hon var bara en självklar del i mitt liv att jag tog henne för givet och nu är hon borta.
Vi ses i Nangiala Emma, förr eller senare så ses vi alla där <3
Något som har plågat mig ända sedan den dagen hon försvann var att hon aldrig fick chansen att se sista Harry Potter filmen. FÖr er låter det kanske underligt men för oss var det dödligt allvar. Jag har gått på alla premiärer (för utom en) och hon har varit med på många. Den första delen av sista filmen han vi se tillsammans och det är ett av mina sista minnen tillsammans med Emma men det är ett av många. Dagen då jag insåg att hon förmodligen inte skulle överleva var då min syster hade frågat henne om hon ville gå på sista premiären med oss men fick svaret "jag vet inte om jag lever då". Ärligt talat så kändes det som att allt hopp var ute då och man kan ju säga att det var det. När Emma låg på sjukhuset så brukade hon låna våra lyssnar cds med Harry Potter och hon lyssnade på dem om och om igen, jag vet inte hur många gånger som hennes mamma kom in och frågade "kan Emma låna nästa box nu?" och så började vi om från ettan igen. Många cd skivor kom bort under vägen bland annat de första två i den femte boxen men vi kom fram till att de var så dåliga så det gjorde ändå inget.
Minnet av Emma kommer leva kvar inte minst i just Harry Potter böckerna, filmerna och cd skivorna men också i våra hjärtan. Jag önskar bara att det inte skulle vara så jobbigt att förlora någon som man tyckte var en självklarhet, Emma och jag ringde inte till varandra varje dag eller sa att vi var bästa vänner men hon fanns alltid där oavsett vad hon var bara en självklar del i mitt liv att jag tog henne för givet och nu är hon borta.
Vi ses i Nangiala Emma, förr eller senare så ses vi alla där <3
Kommentarer
Trackback
